Håravfall är vanligare än man kan tro. Så gott som alla män drabbas mer eller mindre av håravfall. Ärftligt håravfall, även kallad manligt håravfall (androgen alopeci) är den vanligaste formen av håravfall. Det finns fem allmänna orsaker till håravfall:

Medicinska orsaker - mediciner och sjukdomar.

Mekaniska orsaker - mekaniska påverkan av oliks slag som orsakar skador på hår och hårbotten.

Kemiska orsaker - en reaktion eller obalans har uppstått eftersom att håret utsatts för kemiska produkter.

Stress.

Genetiska orsaker - dessa är kopplade till arvet.
 
Medicinska orsaker
Det finns ett antal sjukdomar som kan påverka håret och håravfall. Exempel på sådana sjukdomar är vissa inflammatoriska sjukdomar som drabbar huden eller underhuden och kan förstöra hårsäckarna och ge upphov till permanent hårförlust. Även vissa kroniska sjukdomar kan ibland orsaka håravfall. Det kan vara diabetes mellitus, HIV, kronisk njursvikt, reumatiska sjukdomar, m.m. I vissa fall beror håravfallet på de läkemedel som används mot sjukdomen snarare än själva sjukdomen, t.ex. cellgiftsbehandling. Andra läkemedelsbiverkningar som kan orsaka håravfall är bloduttunnande medel som t.ex. heparin eller kumaninderivat eller medel mot högt blodtryck som antihypertensiva medel och betablockerare, m.m.
 
Bakterie-, virus-, eller svampsjukdomar (t.ex. kraftig influensa, öron- eller njurinfektion) som ger upphov till långvariga perioder av hög feber, kan orsaka tillfälligt håravfall. Permanent bortfall kan uppstå om det bildas en allvarlig lokal infektion eller bakteriell varbildning.
 
Näringsbrist kan också leda till håravfall. Särskilt det som är orsakat av hårdbantning eller anorexi. Framförallt brist på järn, zink och protein har visat sig leda till håravfall. Dessutom kan för höga doser av A-vitamin ge håravfall. En väl balanserad kost bör förse kroppen med det dagliga behovet av de flesta vitaminer och mineraler.
 
Håravfall som är orsakat av medicinska orsaker behöver inte alltid vara permanent, och återväxt kan ske vid tillfrisknande eller då medicineringen upphör. Detta förutsatt att hårsäcken inte har skadats eller förstörts. Misstänker du att medicinska orsaker ligger bakom håravfallet bör du kontakta din läkare så att denne får titta på din situation.
 
Mekaniska orsaker
Långvarig och överdriven användning av hårtorkar, värmeborstar, locktänger och värmerullar kan alla leda till att hårpapillen och hårbottnen skadas, med håravfall som följd. Vissa frisyrer som t.ex. flätor, småflätor, och hästsvansar där håret tvingas till former som under långa perioder drar i hårsäck och rot kan leda till att hårsäcken skadas (traktionsalopeci) och i extrema fall medföra oåterkalleligt håravfall. Om du har en frisyr som fordrar mycket mekaniskt stöd bör du med jämna mellanrum skona håret och låta det vila. Detta för att du skall undvika skador i hårsäcken med permanent håravfall som följd.
 
Andra mekaniska orsaker till håravfall kan vara alltför kraftig borstning av håret. Framförallt är vått hår mycket känsligt och att borsta vått hår är inte att rekommendera. Det nervösa dragandet och slitandet i håret som på fackspråk kallas för trikotillomani kan också leda till håravfall. Hos en vuxen människa är det ofta ett symptom på nervositet. Håret kan, om det tillåts, repa sig från en sådan behandling. Men alltför ivrigt slitande kan leda till oåterkalleliga skador på hårsäcken.
 
Kemiska orsaker
Andra faktorer som kan bidra till håravfall är överdriven behandling av håret med kemikaliebaserade metoder såsom permanentning, blekning, färgning, toning och blondering. Du bör alltid låta håret få vila en tid mellan behandlingarna och undvika att både permanenta och tona håret vid ett och samma tillfälle. Är hårbottnen irriterad (röd, sårig eller öm) bör du naturligtvis vänta med all behandling tills symptomen har gått över.

Den som ofta utsätter håret för klorerat vatten löper också större risk att tappa hår på grund av klorets effekter. Vidare kan intensiv solexponering i kombination med klorerat bad öka riskerna och på det sättet bli minst lika skadligt som kemisk färgborttagning eller blekning på en salong.
 
Stress
Stress kan påverka kroppen på många olika sätt. Det kan vara högt blodtryck, magsår, migrän, hudeksem, akne, m.m. Men stress kan också påverka hårsäckarna och hårets tillväxtcykel på ett negativt sätt. Stress kan alltså vara en orsak till håravfall. Om du är en person som stressar mycket har du säkert hört detta förut: Ta det lite lugnare. Försök att inte bekymra dig för mycket.
 
Genetiska orsaker
Manligt håravfall (androgen alopeci) är vanligare än man kan tro. Uppskattningsvis drabbas 96 procent av alla män. Det är den vanligaste formen av håravfall. Män med anlag för manligt håravfall har ökade nivåer av ett könshormon som heter dihydrotestosteron (DHT) i hårbotten samtidigt som känsligheten för hormonet är större. Dihydrotestosteron bildas av testosteron genom inverkan av ett enzym, 5 alfa-reduktas. DHT kan sägas vara en biprodukt till testosteronet. Könshormonet får hårsäckarna att skrumpna. Till slut blir hårsäckarna så små att håren som tappas inte kan ersättas med nya. Hårsäckarna lever fortfarande, men klarar inte längre sin uppgift. Ärftligt håravfall sker gradvis. Vad som händer är att hårets tillväxtfas blir kortare och vilofasen blir längre. Det innebär att hår som faller av naturligt under vilofasen inte kan ersättas med ett nytt och friskt hårstrå. Varje växande hårstrå blir mindre och tunnare än det tidigare. Slutligen bildas ett så kallat vellushår som kan liknas vid små tunna fjun.
 
Manligt håravfall, androgen alopeci, börjar vanligtvis i 20-30 årsåldern men kan börja så tidigt som vid sjutton års ålder. Den brukar följa ett karaktäristiskt mönster. Först utvecklas höga tinningar. De hårstrån som finns kvar är ofta tunnare och växer inte lika fort som tidigare. Efter hand blir håret tunnare på toppen av huvudet. Till sist smälter de två kala områdena ihop och kvar är endast en hästskoformad ring av hår runtom det kala mittpartiet.